11 juli, dagen vi började prata, minns det som igår första orden och allt ! Dagar gick och jag började gilla dig mer och mer, efter ett tag träffades vi 7 augusti och 8 augusti och 9 augusti.dom tre underbaraste dagarna i mitt liv, dina blickar, din fina röst, ditt fina ansikte, allt var så himla perfekt, dagar gick du lovade massa saker, höll dom typ aldrig, jag trodde, jag blev sårad, så himla sårad, jag kan inte förstå hur du kunde göra så där mot mig riktigt, man lovar inte saker man inte kan hålla, min mamma säger massa saker, min syster också, till och med Basse börjar undra vad du håller på med, jag tänker inte sitta här och gråta över det som du sagt eller det du gör, jag är svag, men det här kan jag nog klara bara jag vill, mina kompisar stöttar mig alltid, och speciellt min mamma, även om vi bråkar så himla mycket, men jag kan lova dig, jag gör allt jag lovar jag sviker det inte, 15 augusti, vi träffades och vi kanske både är unga och dumma, det du gjorde mot mig, det är svårt att ens tänka tanken då, du brydde dig inte om ett skit efter vad som hänt den dagen, visst ringde mig 2 gånger ungefär ? och sa "Hej, vad gör du ? jag har tråkigt " bara när du hade tråkigt gick det att prata med mig, men även fast det där hade hänt, jag frågade dig massa frågor om saken, och du sa att du inte skulle lämna mig om det blev så, jag menar.. visst någon gång skulle du väl lämna mig eller jag dig, men att göra på det sättet du gjorde det var omoget, det visade att du inte var mogen alls när det gällde den saken, om jag så nu är det där, så ska du veta att jag tänker inte ens bry mig om, om du vill mig något, vill du veta något så sorry, mitt liv som du svek, mitt i skiten grabben ! jag hoppas att du är så jävla nöjd, nöjd kommer jag nog aldrig bli, aldrig i hela livet. om det är så har du förstört mig, min framtid och hela mitt liv, det måste kännas jävligt bra, jag som aldrig är lite ledsen, jag som aldrig har otur med killar, jag som aldrig bråkar med någon, jag som har det så bra va ? bortskämd snorunge ? ohnej så är det verkligen inte grabben. jag har det inte lätt bara för att jag kanske har mycket saker eller har saker jag vill ha ? När jag sa " jag älskar dig " så menade jag det verkligen, orden betydde så mycket för mig, till och med när du sa det. jag vart så glad, men jag hade visst fel, ord är visst bara ord, en bild säger ju mer än tussen ord, men ord kan vara så falska så det inte är sant, jag önskar det hade blivit bättre och att vi inte gjort det som vi gjorde 15 Augusti. för det kommer verkligen förstöra allt för mig.. jag har berättat det för fyra stycken, och tänker aldrig mer prata om det med någon. Senare idag, när du sa "det är slut" ta det via sms du, hade du vart en riktig kille hade du sagt det i telefon, jag vill inte ha ett förhållande med distans, jag pallar inte med det, och du kunde aldrig ta och komma hit till min mamma, men du frågade liksom inte så ofta om jag ville till dig, jag mådde dåligt för jag vågade inte säga att jag ville vara med dig, jag frågade dig varje dag och du lovade, men skit samma, och bara för en liten utskällning från Basse så vart du sur, jag sa det som var sant, jag sa det inte för att vara tjatig eller något alls, du måste tycka att jag är en tjatig bitch rent ut sagt, men säg då det än att snacka skit bakom min rygg. jag tänker inte låta det här bli som det kan bli, jag ska ta tag i min situation och skita i dig som du nu vill, jag är inte i den lättaste situationen, men jag har inget annat val.